Honey

Provade tömköra Honey på sidepull.
Sidepull med en mindre bra tömkörningsjord vars ovanringar bara gick att använda pga tömmarnas spännen var ingen bra idé. Hela huvudlaget drogs liksom uppåt titt som tätt och det kändes inte som det flöt på bara. Honey försökte tror jag...hon fattade förmodligen inte riktigt hur jag tänkte och det blev bara korta stunder av på-väg-åt-rätt-håll och sen fråga "hur menar du egentligen?!".
Hade nog funkat bättre om tömmarnas spännen passat igenom sidoringarna, för när tömjorden åkte av och jag gick bak vid sidan av henne gick det bra och hon hajjade vad jag var ute efter.
Sen testade vi jakt-kandaret och tömkörningsjorden. Det funkade nog bäst och det gick lugnt och stilla och vi kunde båda slappna av i tömmen och bara låta den finnas.
Med sidepullet fick jag bromsa in henne jättemkt i början.. (inte så otippat med henne förstås! hi,hi) med effekten att huvudlaget åkte uppåt och så oxå Honeys huvud, och hon sänkte sig inte så mkt emellan utan gick ganska högt med huvudet hela tiden. Men du, Linda, har nog bättre handlag och kan testa vid nästa hemkomst. Ju mindre grejor i munnen desto bättre tycker jag.
Men stort + till nyinhandlade jakt-kandaret! Honey kastar inte med huvudet en enda gång, hon går mer avslappnat och känns mer avslappnat i både mun, hals och kropp och gå på lösa tyglar funkar jättebra....förutom när det kommer råddjur studsande nere vid A i paddocken bakom buskaget i kvällningen:-(
Kanske börja med kandaret och byta till sidepull i mitten/slutet på passet då hon tonat ner sig lite och kommit in i lunket? Eller oxå se till att få grejorna på plats och använda bättre tömmar med mindre spännen som går igenom alla ringar!;-)
Får bli tömkörningspromenad i skogen nästa gång tror jag.